iemelieshuvud

Det här med att jag skulle ha en vit helg var bara lögn. I och för sig söp jag mig inte aprak eller gick ut på krogen och slösade pengar. Nej jag hade det faktiskt trevligt och mysigt hemma hos Sofie i fredags där vi hade lite advents mys och "pyssel". Tyvärr har jag inte fått några bilder från Sofies kamera än så inga bilder tyvärr. Igår var jag med maria, det var mysigt och skönt, hade annars bara suttit hemma själv och tråkat så det var verkligen trevligt att slå våra tråkiga kvällar ihop.

Vad tänker jag med ibland? Ja inte med hjärnan i alla fall... blir så irriterad. Lämnade in min fina rosa mobil på lagning idag hos expert i Bromma, undrar hur lång tid det kommer att ta, var i alla fall ett glapp i kontaktuttaget, för var det head-sättet som kronglade, sen var det kabeln som man överförde till datorn, och här näst skulle säkert bli laddningen, så var lika bra att skiljas ifrån den nu och förhoppningsvis få tillbaka den fin innan nyår. För hur sega kan de egentligen vara? Vill ha den nu... men tålamod Emelie. Jag hoppas verkligen inte de tar av mina klistermärken, dom var så fina på =).

Nu till huvudsaken i alla fall, har med mobil inlämningen att göra =P haha. Som sagt vet inte avd jag tänkte med, men hoppas för guds skull att de inte NOLLSTÄLLER! Hela mobilen. För smart som jag kan vara ibland glömde jag kopiera alla nummer till SIM-kortet, så alla kontaktuppgifter och nummer är i själva mobilen! GAH! Kan man bli mer sur på sig själv, men men nummer går ju att få tag i igen, men ändå, så segt, så hoppas som sagt verkligen inte att det NOLLSTÄLLER MOBILEN!!! Snälla jag ber. puss

Var på en intervju igår vid den tiden jag egentligen skulle blogga, så när jag kom hem orkade jag inte. Intervjun var en grupp intervju så var fler än bara jag där, sorgligt nog. Haha. Men hoppas verkligen att denna gång är det min tur, de sökte nog sex stycken deltidare tror jag, och vi var väl 15 personer som var där, så oddsen är relativt stora, men inga förhoppningar här inte, bara för att jag tyckte det gick bra behöver inte de tycka det, och inte vill ha mig på en andra intervju. Skulle verkligen vara kul att få gå på en andra intervju.

Idag var jag på en dejt, första gången jag fick blommor, jag vart paff. Får man sådant som tjej i dagens samhälle, jag börjar seriöst undra vad för killar jag gått på dejt med förut. På grund av att jag aldrig fått blommor tidigare så vart jag chokad och sa att sånt gillar jag inte. Men vem gillar inte blommor? Va för killar har jag egentligen dejtat innan? Svårt att hitta rätt, det här behöver inte vara rätt bara för att en blombukett kom först, det sabbar sig säkert ändå. Min otur.

Dessutom hade jag lovat mig själv att inte shoppa till mig själv den här månaden, förutom den nya datorn. Men nu när Emelie ändå var inne i stan så kunde hon inte undvika frestelsen och shoppa! Vart lite nödvändiga saker som hårspray, body lotion, häftig palett med glittriga ögonskuggor (helt underbara färger). Sen vart det en skit snygg tröja. Grön lite stickad fast ändå tunn, glittrig, perfekt till nyår eller festerna på Tallinn kryssningen.

                                                                  (Klicka för större bild)

Imorgon åker Camilla till Asien, hon möter upp några där vad jag förstår det som, sen åker de runt lite också =). Avis? JA så inne helvete, hur varmt är det inte där på en skala? Vem vill inte åka bort och upptäcka världen? En fattiglapp och slösa som jag är lär jag nog aldrig komma iväg på ett sådant äventyr, jag lyckas ju för fan inte ens få ett andra jobb så att jag kan tjäna lite mer pengar. Jag älskar det jobbet jag har nu, omväxlande och lärorikt, men stor nackdel är att jag bara jobba 12-20 timmar i veckan, det räcker inte. Eller jo det räcker eftersom jag bor hemma. Men drömmen finns ju självklart om mer. Och studierna då? Får jag ett till jobb och jag trivs, tar jag nog ett år till, vill också åka runt och se världen, TA KÖRKORT! Men så enkelt är det inte att hitta ett andra jobb på deltid som passar de tider jag har på det jobbet jag har, men jag VÄGRAR sluta mitt jobb jag har nu, ska lyckas hitta ett som passar, annars får jag återgå till det misärs livet i skolan och kanske inte lära mig något på grund av tristess.  

Det är kallt och jag är ensam, snart blir det säkert SLASK också!! Usch! För de som inte förstår de så behöver jag ett ordentligt knull.

Ja lite så kan man beskriva det, vissa människor vet inte hur man beter sig helt enkelt. Och det är synd tycker jag. Igår var det fest hemma hos Camilla, det var mysigt och trevligt, men synd att det inte vart utgång, men det ska nog bli av ikväll och Sofie vill ha mobilen på! Haha jag ska sluta vara rädd få att gå på en dejt, behöver inte glorifiera dejten som något avancerat, utan enkelt, en kopp thé kanske?

Det är aldrig mitt fel, försöka inte påsta det. Jag vet när jag har fel och när jag har rätt, jag vill inte vika mig, jag tänker inte vika mig! Att en person kan betyda så mycket för en i sitt egna liv, att den både kan få en att känna sig bra och dålig. Hur många år har det gått? Ingenting har hänt, bara mina tankar som flyter runt i mitt huvud. Hur kunde allting ske, varför vart det som det vart? Vad kunde ha hänt annorlunda, och finns det en mening med varför det hände?

Jag är en väldigt ambivalent person, men egentligen vill jag nog inte det. Det är ett karaktärsdrag av Emelie som är den ambivalenta, folk har lärt känna den personen, hon vill behaga de människor hon har runt omkring sig. Både på gott och ont. Jag är inte sårad eller ledsen nu, äsch varför måste jag förklara mig, ingenting måste väl vara fel för att jag skriver som jag skriver? Måste ni få en ordentlig förklaring? Det kan ni tyvärr inte få, det är Emelies huvud vi pratar om här.

Tack för idag. Bye-di

Nej nu får det vara nog med självömkande för ett tag. I alla fall för idag. Haha. Vet inte om jag börjar bli sjuk eller vad det är, är i alla fall grymt trött hela tiden, kanske beror på årstiden och vädret. Troligtvis en kombination av båda två. Är verkligen ingen vinter människa!

Har lånat säsong ett av Beverly Hills av Anna, sjuk länge sen den serien gick, i alla fall repriserna på tv, så nu är det dags att uppdatera sig vad som hände i Beverly Hills på 90-talet. Haha. Anna har säsong 1, 2 och 3 sen får man se hur man får tag i de andra, inte lär man kunna sluta efter tredje inte. Alla serier man börjar om att kolla från start måste man se till sista avsnittet, blir som ett jävla tvång.

Just ja mitt Internet vägrade fungera i gårkväll, snacka om att jag var måttlig irriterad då, ingen uppdatering vart det på bloggen då heller, men vart en promenad med Anna och Beverly Hills så klart.

Nu följer folk min blogg igen verkar det som =), dessvärre har jag inget rolig att komma med idag vad jag vet, vanligt tjaffs som att jag behöver få mig ett ordentligt knull, jag är seg, har för mycket fritid och hakar upp mig på småsaker är inget ovanligt alls. Någon som vill byta liv för en dag eller två? Behöver verkligen lite spänning i mitt liv. Ja jag ska börja dejta, men är såååå seeeeegt, det leder ju ändå ingenstans och ändå envisas jag med att försöka eller inte försöka. För när jag inte försöker så dyker det inte heller upp någon. Bläsch.

Det var nog ett misstag, allting. Varför gör jag konstiga saker när jag är full? Alla gör vi misstag, men förhoppningsvis vill vi inte att konsekvenserna av våra egna misstag ska skada andra. Utan andra ska leva precis som förut och vi som gjort misstaget lär oss och gör inte om det! För vem vill ge någon annan det dåliga? Jag grät, jag insåg att jag inte kunde gå hela vägen, det är inte helt neutralt i mitt huvud än, han spökar lite, men mest är det för att man ska inte som jag försökt leva efter tidigare. För att komma över en man ska man lägga sig under en annan. Det funkar inte så, i alla fall inte för mig. Jag vill inte ha ångest, gjort fel och kanske fått någon annan att må dåligt. Jag får må dåligt.

Har i alla fall supit rejält denna helg. Nästa helg blir nog vit, inte som denna helg i alla fall. Det har varit sjukt roligt.

Just ja aceton på bomulls pläd ska inte ligga på ett trä skrivbord, då fastna bomullen på trät. Inte fint.

Jag blir så trött på mig själv. Inte för att jag tar stora portioner, men jag tar för mycket för min lilla mage, då får jag spara, eller i värsta fall slänga maten. Och det är verkligen slöseri. Jag är en sådan som har svårt att äta samma sak två dagar i rad, därför är det där med att spara så dumt för mig, och kasta är slöseri. Jag tar som sagt inte mycket, ca 2-3 deciliter. Och vad klara jag 1,5 eller 2 deciliter... mutter. Inte för att det är mycket som kastas då men lite i alla fall. Och så måste man tänka på tallriksmodellen, va mycket i huvudet, men det gäller nu. Nu eller aldrig är det.

Och ikväll är det fest antingen vid medborgarplatsen vad jag fattar det som eller ut med Maria till Jakan. What to do? Min stackars plånbok/ekonomi.

Jag har blivit tråkig, ingen läser mig blogg typ. Inte benlig statistiken man kan se på bloggen. Men bloggar jag för att andra ska läsa? Nej egentligen inte. Mer för att reflektera över vad jag egentligen håller på med, vad mitt huvud säger, tänker och koko... Göken sa, Koko... Nu ska jag göka lite tror jag. Hur gör man de?

Jag känner ett lite tvång inom mig som säger "Emelie du ska blogga nu". Men egentligen har jag ingen lust, eller lust har jag nog. Men ingen inspiration eller ämne på lager. Känner mig trött i huvudet, lite seg i kroppen. Men ändå så är jag pigg? Hur kan kroppen och knoppen vara så ambivalent? För en gång skull är mina tankar inte så ambivalent, men då självklart måste det man inte kan styra över vara det.

Något som precis slog mig att det snart är jul, typ en månad kvar men ändå. Ska man börja få julklapps hysteri redan? Jag är en typisk sådan som handlar i sista minuten, nja eller kanske inte sista men 2-3 dagar innan då alla andra också ska göra det. Det är fullt och jobbig. I och för sig hittar jag alltid de klapparna jag är ute efter, det eftersom jag tror att jag bli under någon slags press och stress och gör att jag som tur är blir kreativ och hittar saker som jag tycker är spännande. Tänk om den turen skull ta slut?! GAH! Panik... (Tur att det inte är jul än...)

Snart har hela dagen gått och Emelie har gjort vadå? Hon har tagit det mest lugnt, skulle plugga lite på förmiddagen, men det vart som vanligt inte av. Sen fick hon sällskap av han och fick sitt sexuella behov uppfyllt. Det var behövligt ska jag säga! Nu kan jag tänka lite klarare och känner mig friare =)

Alla vänner och kompisar jag försummat med kontakt så som telefon och träffar. Jag ber om ursäkt för att jag är så seg, ska försöka bli bättring på den fronten. För känner det själv i alla fall att jag måste umgås med folk nu när vintern närmar sig med stora steg. Snart är den här med snö och SLASK! Är det något jag verkligen avskyr så är det SLASK!

Morötter smakar inte likadant råa som kokta/stekta eller vad fan som helst när dom är varma. Hur vet jag det? Jo därför att ner de är varma och mjuka så blir det en annan konsistens för det första, sen det man kokat/stekt morötterna med sugs upp i moroten och den får en salig blandning av morotssmak och buljong eller vad man nu haft i. USCH!

Det har blivit lite som en trend (hoppas den håller i sig), att jag bloggar vid den här tidpunkten varje dag. Idag har jag dock inge direkt att anmärka på. Är sexuellt frustrerad och behöver sex snarast. Förutom de? Jag har inte varit lika duktig på att läsa den där jävla gruppsykologi boken på ett tag nu, börjar nästan glömma bort vad jag läst. Och det är läskigt. Mitt minne är dåligt ibland, vissa saker kommer en del ihåg klockrent, jag kommer inte ens ihåg att det hänt, kanske var jag full? Men oftast var det i nyktert tillstånd och det skrämmer mig, hur kommer mitt minne vara när jag är 30, 60, 80?!

Jag är speciell, precis som en svart svan. Men tydligen kan svarta svanar hitta varandra och leva lyckliga i alla sina dar. Men inte jag. Suck. Jag vet inte hur många dejtar jag försöker boka in nu, men det är en del. Emelie du ska inte ha sex på första dejten! Kom ihåg det nu tack

.

Äntligen!!! Raka besked och inget kanske, en melodi i min smak. Jag är inte ledsen. Jag har inte gråtit. Jag har gråtit tidigare många gånger när vi hållit på för att jag hoppats och fått intryck och förhoppningar av han. Men nu vet jag och kan andas ut med lättnad. Jag är fri.

Ja fri. Förlåt att jag säger så här, men jag har verkligen stängt in mig själv i det känslor jag tyckt och haft för honom. På senare tid har det gått över lite, men nu är det som det är. Lättnad.

Har som sagt aldrig haft ett förhållande, så är inte så värst förkrossad över att detta inte ledde dit heller. Förhållande verkar inte vara något för mig? Jag är den fördömda singel som hittar fel killar att satsa på. Varför skyddar jag inte mitt hjärta mer. I och för sig har jag enkelt för att komma över någon/komma över mina känslor för någon när jag verkligen får det här klara beskedet. För hoppet är verkligen en lömsk sak som får mig att krypa och skrämma killarna. Jag är verkligen en sådan person som klamrar sig fast med minsta lilla föraning till något så är mitt hopp där och ska hoppas, även fast det är fördömt.

Idag blir det inget utlägg om boken gruppsykologi. (Tack goda gud säger ni då.) Haha. Men däremot har jag haft konfirmander idag så självklart snurrar hjärnan om GUD. Hen har alltid varit en viktig del av mitt liv. Jag väljer att kalla GUD hen istället för han/hon när jag påminner mig själv. Vill inte att GUD ska ha ett specifikt kön, hen är båda, därför finns vi, för att vi själva ska skapa hen. Han och hon blir hen.

Alla för tro, alla får inte tro. Alla gör som dom själva vill, men ingen, då menar jag ingen kan ta ifrån mig det jag tror. Ingen får klanka ner på mig bara för att jag tror, jag får inte klanka ner på någon bara för att dem inte tror. Det handlar om att ge och ta, respekt. Seder och kultur finns i alla olika samhällen, från den moderna familjen i USA till den fattiga familjen i Calcutta. Mycket av sederna är från vårat sätt att tolka religion, den tro vi har valt eller blivit uppväxt med. En del säger "man tar seden dit man kommer". Vad menas egentligen med det? Vi kan inte utgå ifrån att alla förstår alla, men att man är öppensinnad och villig att vilja. Ingen främlingsfientlighet tack. En person kan förändra världen.

Idag är det lördag, nyss ätit mat, inget planerat för kvällen. Ingen som vill hitta på någonting? Börjar inte med konfirmanderna förens kl 12 imorgon. Annars blir det väl soft hemma, kanske ut och jogga lite som vanligt. Men det är ingen nyhet.

Den här boken får mig verkligen att tänka ibland, den är jobbig som sagt, har kommit en bit över 100 sidor och den är på 400 sidor. Kanske för att jag är i det skedet av mitt liv som jag är som jag tar till mig vissa saker i boken bättre än andra?

Här är i alla fall ett lite citat ifrån boken, även en dikt. Allt om ämnet relation såklart. Haha

Den typiska manliga strategin går ut på att dra tillbaka sitt känslomässiga engagemang ifrån den betydelsefulla andra när hon sviker eller ger upphov till besvikelse. Det leder till en illusorisk självtillräcklighet som bäddar för övertag. Den typiska kvinnliga strategin går ut på att klänga sig fast vid den betydelsefulla andre när han sviker eller ger upphov till besvikelse. Det leder till en överdrivet stark känsla av beroende som bäddar för underläge. Dessa två strategier är visserligen könstypiska men långt ifrån könsspecifika. De passar varandra som hand i handske. (Davidson 1990, s. 69)

Once the realization is accepted

That even between the closest human beings

Infinite distance continues to exist,

A wonderful living side by side can grow up

If they succeed in loving the distance between them

Which makes it possible for each to see

The other whole against the sky.

(Rainer Maria Rilke)

(Gruppsykologi s.94-95. Lars Svedberg, 2007)  

Har konfirmander i helgen, lördag och söndag. kan blir riktigt skojj, ska i och för sig komma på några lekar komemr jag på nu... hmm.. hur ska det gå? Ska i alla fall äta min mat nu, sen ut och ta några öl med carro och några till.

Jag är nog lite bitter för tillfället, eller har nog varit det ett tag tror jag. Inget man vill vara eller ville känna direkt. Vem vill vara en bitter jävla surkart? Så mycket som rivs upp ibland, tankar och funderingar som funnit sen flera år tillbaka, vissa gällande grupper, andra personer i ens närhet eller långt ifrån. Allt beroende på vart man själv befinner sig. Nu kanske jag talar i gåtor? Men vem bryr sig egentligen.

Som sagt läser gruppsykologi helvetes bok, en del smarta saker står faktiskt i den. Tänker faktiskt här och nu citera lite ur boken hur jag är just nu och hur jag kan vara i en grupp.

Offret finner eller söker aktivt efter tillfällen att bli sårad, förorättad eller kränkt. Världen är full av orättvisor och offrets lott är alltid den förfördelades. Det får snarast motsatt effekt när omgivningen bedyrar att en oskyldig kommentar inte alla var avsedd att kritisera eller såra. Om jag får alla att lyssna på mitt lidandes historia förstår de hur synd det är om mig. Jag kan rent av bli martyr. På ett omedvetet plan blir denna strategi att förlägga lidandets orsak till någon annan ett skydd mot att slippa konfrontera egna känslor av otillräcklighet. Personligt motto: Stackars mig!

Självanklagaren vet att allt beklagligt som händer egentligen är hans eller hennes fel. Min ansvarskänsla gör att ja känner skuld för allt som blir fel. Visst kan tröst ge lindring, bara inte någon försöker ta ifrån mig skulden! Omedvetet läggs skulden på den egna personen, innan någon annan hinner. Bättre att förekomma än att förekommas. På så sätt skyddar jag mig mot andras anklagelser och jag behöver inte ta itu med egna brister. Personligt motto: Jag är en eländig människa!

Hjälparen dras till alla som det är (eller borde vara) "synd om" och som behöver "hjälp". Håller med, förstår och ställer upp på sin omgivning - vare sig de vill eller inte och utan hänsyn till deras reaktioner. På ett omedvetet plan uttrycker denna strategi: jag behöver dig så mycket att jag kan göra vad som helst för att bli omtyckt. Då blir jag upptagen av andras problem och slipper ta itu med egna. Personligt motto: Såja, såja!

(Gruppsykologi s.109-110. Lars Svedberg, 2007)  

Finns självklart fler karaktärer i en grupp, de andra de nämner i boken är Förnekaren, Kritikern, Den bekräftelsetröstande och The bad guy.

Jag ser mig som en salig blandning av offret, självanklagaren och hjälparen. Hur nu det ska gå till. Men just nu i mitt liv är jag lite mer lutad åt offret hållet, och det är inte hälsosamt i längden tror jag. vem vill vara ett offer?

Att vara kär i någon som inte känner samma sak är plågsamt, speciellt för den som är kär. Den "svansar" runt, hoppas, gräver ner sig och önskar för allt i världen att den andre någon gång ska känna detsamma. Händer det någonsin att den andre kommer känna likadant? Har nog aldrig känt det som jag känner nu för någon. Vore det bästa att sluta ses? Att han säger nej jag orkar inte mer nu? Eller att jag säger nej jag orkar inte mer nu? Det är inte meningen att alla ska förstå hur jag tänker!!! Läser du det här, bry dig inte om mina tankar. Det är vad jag känner som är viktigast.

Jag skulle ha träffat mitt gamla kk idag, skulle se om de här känslorna jag har för han kunde svalan lite genom sex med kk. Jag är glad att det aldrig hände, jag skulle nog inte kunnat genomgå det nu. Jag vill, men hjärtat säger nej. Han säger sig vara för upptagen för att träffa någon annan än mig just nu. Men skulle han ha lite tid och skulle en tjej vara villig (om han nu flörtar med andra), så skulle väl han kunna tänka sig vara med henne då? Men som sagt jag hoppas djupt inom mig och med mina känslor att han enbart säger så för att han hoppas att han själv ska känna som jag gör en dag.

Jag har fått träffa han mamma i alla fall, så söt och trevligt. Visst kan man bli kär i folks föräldrar? Med kär menar jag att man gillar en persons föräldrar på ett sätt som hmm... hur ska jag förklara, men tror ni förstår?

Bloggen ska inte bara handla om honom! Men han är som sagt en central figur i mitt hjärta och i mina tankar just nu, hur ska det gå när jag åker till Tallinn?

Just ja är förresten sur på hemköp här i Hässelby strand, du har slutat sälja sorbet glass!! Men som tur är säljer pris extra vid fridhemsplan där jag jobbar sorbet med blåbär =) det är en jävligt god nyhet ska jag tala om för er!

Jag klagar ibland på irrelevanta saker, jag tänker och tycker alldeles för mycket. Jag har inte världens bästa självförtroende eller självrespekt, för den delen heller. Jag vill försöka blir förstådd, omtyckt och älskad. Vem vill inte det? Vi är människor, i och med det vill jag säga att vi är ett flockdjur, vi måste ha uppmärksamhet, bra som dåligt, men i det mesta bra för att orka fortsätta att leva. Visst finns de dem som väljer att leva ett enskilt liv. Men har de någon lycka i livet då? Jag är konfunderad och ambivalent.

Tack vare studieuppehållet har jag satt igång att läsa den jobbigaste boken tror jag? (Varför börjar jag inte lätt?) Den är jobbig! Gruppsykologi, en bok på ca 400 sidor. Tar upp allt, hur ska man få och orka ta reda på vad som är relevant för min uppsatts min utbildning? Har försöka läsa den här boken 2-3 gånger, är nog inne på min fjärde gång i alla fall, har massa vikningar och understrykningar sen tidigare, men vad tjänar allting till, minns ju knappt vad boken handlar om. Men nu har det lossnat lite tror jag? Det får jag se när jag är klar med allt säg. Haha

Jag måste ju bara säga att livet inte är enkelt, men när ska man sluta klaga om det som redan är uppenbart? Det är kallt, det är höst, snart är det vinter och ännu kallare. Han är som ett element jag vill hålla om för alltid. Bara tiden får utse hur det går. Kanske blir han och jag ett vi? Jag kan i alla fall inte sluta hoppas när jag är kär, så idiotiskt utav mig att bli kär!

Honom vill jag vara kär i, honom vill jag älska. Ser ni inte hur han ser ut? Han kan bjuda på sig själv, han är snygg han har självdistans och självrespekt! Hur många har allt det? Han är en IDOL, men inte en jippo idol från programmet idol, utan en riktig IDOL.

Suck tänk om ändå han vore lite som Lars, i och för sig känner jag inte Lars så ska inte säga att han ska vara som han, men den bild man får av Lars, går det annat än älska honom? När ska man egentligen säga de där orden "jag älskar dig" till någon? Hur vet man att man verkligen älskar nog och inte säger det bara för att man är kär?

Nu ska jag chilla iväg och så uggla Ulveson och någon till på cirkus med Anna och hennes föräldrar. Ska nog förhoppningsvis bli skit kul, uggla är ju fan kult på hög nivå!