iemelieshuvud

Att vara kär i någon som inte känner samma sak är plågsamt, speciellt för den som är kär. Den "svansar" runt, hoppas, gräver ner sig och önskar för allt i världen att den andre någon gång ska känna detsamma. Händer det någonsin att den andre kommer känna likadant? Har nog aldrig känt det som jag känner nu för någon. Vore det bästa att sluta ses? Att han säger nej jag orkar inte mer nu? Eller att jag säger nej jag orkar inte mer nu? Det är inte meningen att alla ska förstå hur jag tänker!!! Läser du det här, bry dig inte om mina tankar. Det är vad jag känner som är viktigast.

Jag skulle ha träffat mitt gamla kk idag, skulle se om de här känslorna jag har för han kunde svalan lite genom sex med kk. Jag är glad att det aldrig hände, jag skulle nog inte kunnat genomgå det nu. Jag vill, men hjärtat säger nej. Han säger sig vara för upptagen för att träffa någon annan än mig just nu. Men skulle han ha lite tid och skulle en tjej vara villig (om han nu flörtar med andra), så skulle väl han kunna tänka sig vara med henne då? Men som sagt jag hoppas djupt inom mig och med mina känslor att han enbart säger så för att han hoppas att han själv ska känna som jag gör en dag.

Jag har fått träffa han mamma i alla fall, så söt och trevligt. Visst kan man bli kär i folks föräldrar? Med kär menar jag att man gillar en persons föräldrar på ett sätt som hmm... hur ska jag förklara, men tror ni förstår?

Bloggen ska inte bara handla om honom! Men han är som sagt en central figur i mitt hjärta och i mina tankar just nu, hur ska det gå när jag åker till Tallinn?

Just ja är förresten sur på hemköp här i Hässelby strand, du har slutat sälja sorbet glass!! Men som tur är säljer pris extra vid fridhemsplan där jag jobbar sorbet med blåbär =) det är en jävligt god nyhet ska jag tala om för er!