iemelieshuvud

NU KAN EN DEL BLI ARGA... har iaf suttit och skrivit av mig, måste bara få ut det på något sätt...

Jag må vara jävligt dum som tar upp detta ämna. Mina tankar och åsikter om denna operation och människor som gör den! Men det är ett fritt samhälle jag lär reta upp några om det finns de som läser den här bloggen och gör som jag tycker är ”fel”. Men då får de tycka de… jag får yttra mig! Det är väl därför man har en blogg?

I alla fall… ska börja med att säg att jag inte är bästa, jag vet inte alltid rätt jag gör inte alltid rätt!! När jag var mindre tränade jag, och med jag menar jag att jag valde mina föräldrar ingen kompis… jag tränade simning och senare även handboll, detta gjorde jag även fast kompisar som jag tagit med till träningen slutat. Jag fortsatte.

Men tillslut så slutade jag med båda två. Det var då min viktuppgång var dramatisk, jag gick upp, gick upp massor, gick upp ännu mer i vikt. Var aldrig ”smal” när jag tränade heller, har alltid varit den tjocke.. men då hade man i alla fall någon slags balans i livet när man hade träningen? Men åter till det innan, jag gick upp, jag gick senare ner med hjälp av bantningskurer osv. gjorde jag några gånger. Det mesta av viktuppgången och nergången hände under och efter gymnasietiden.

Tillslut tog jag mig i kragen och bad om en viktminskningsoperation (Gastric bypass). Stod i kö ett tag eftersom jag tillhört Huddinge överviktenhet sen jag var ca 10 år gammal. Men efter ett tag så bytte då åt mig till S:t Görans och där fick jag snabbt träffa läkaren och en operation bara 1-2 månader efter. Effektivitet? Javisst! Men berodde väl mest på min bakgrund att jag har dokumenterad erfarenhet osv.

Det var inget lätt beslut, men livsviktigt. Jag insåg där med också att jag måste ändra mitt liv helt. Maten intaget skulle ändras pga. operationen då man inte kan äta så mycket i början och automatiskt gå ner i vikt. Men sen då? Magen går att töja, gör man fel så är man tillbaka i samma vanor igen som man ville ah hjälp med.

TRÄNING!!!! Är A och O, jag säger inte att man ska träna som ett freak som jag gjorde i början ca 4-5 gånger i veckan. Men man måste TRÄNA! Man får visserligen ”gratis” nergång av övervikten i början, men sen då? Jag är jävligt glad att jag tränade, När jag orkar ska jag försöka bjussa på en bild hur min kropp ser ut. För utan träningen tror jag att jag haft mer ÖVERSKOTTS HUD än vad jag har nu!!! Inget jag behöver en till operation för som det är för andra. Säger inte att de som behöver en buk plastik inte tränar, men finns de som inte tränar faktiskt!

OCH DET ÄR DET SOM GÖR MIG UPPRÖR OCH ÄR ANLEDNINGEN TILL DETTA INLÄGG! JA JAG SKRIVER MED STORA BOKSTÄVER IFALL NÅGON LÄSER DETTA OCH INTE FATTAR MIN ALVARLIGHET I DETTA!

Jag läser FLERA bloggar om framförallt kvinnor (mest kvinnor som bloggar), som gjort en Gastric bypass operation. Vissa tränar och jag är jätte glad för deras resultat! Deras livsförändring! Sen finns det dem som INTE TRÄNAR! SKRYTER MED HUR FINA DOM ÄR HUR SNYGGA DOM KÄNNER SIG. MEN DE TRÄNAR INTE!

Ett exempel taget av en blogg jag läser hon svara på lite frågor ibland:

Idrottar du: Inte om jag inte måste...

Sysslar du med någon idrott: Nää.

SÅDANT GÖR MIG RÄTT SAGT FÖRBANNAD. JAG VET INTE OM HON BETALT OPERATIONEN SJÄLV ELLER FÅTT DEN AV LANDSTINGET. MEN HAR HON FAN FÅTT OPERATIONEN AV LANDSTINGET SÅ ÄR DET SKATTEPENGAR!! OCH DÅ TYCKER JAG MAN ÄR SKYLDIGTSAMHÄLLET ATT ÄNDRA PÅ SIG! För att en sådan operation kostar… ändrar man sig inte och sen återgå till sina missbruk (mat i det här fallet) bli överviktig igen. Då blir man ju en börda för samhället igen! Vad var du mening med operationen. Se snygg ut ett tag?

Nej förlåt nu har jag spårat in på en stackars ung tjej, ja hon är ung… hon fortsätter röker (jag tycker man ska i den utsträckningen man kan, försöka sluta efter en sådan operation. Det gjorde jag, visst kan jag ta någon vid enstaka fest men annars så NEJ!) Hon fortsätter festa vilt… Nej nu ska jag sluta. Avrunda här.

Det viktigaste med detta LÅNGA inlägg om Gastric bypass är att berätta lite bakgrund till min egen och min synpunkt om mig själv och andra!

Ja jag tänkte skriva om någonting, men vad var det nu igen.... (15 minuter senare) Jo nu kom jag på det. Saknar min träning, min vattengympa, min joggingrunda, spinningen, coren, ja all träning jag pysslade med innan detta dumma tarmvred bröt ut! Nu har jag fan träningsvärk i benen och i armarna av att jag bara rört på mig, hur mycket bevisar inte det att musklerna förtvinat och det lilla som jag gör så försöker de återhämta sig! Men snart om 1 vecka lite mer kanske så kan jag börja träna lite smått igen, kanske inte jogga på en gång, men en långpromenad borde nog funka, kanske ta lite vikter på gymmet, köra lätt på spinningen eller försöka ta de
*-märkta passen (betyder att det ska vara lite lättare) Måste komma igång snart orkar inte ha ont, vill inte bli slapp, VILL TRÄNA!!!

Nej jag skämta bara, självklart tycker jag synd om henne. men jag var första att tyckas synd om! =P
En liten artikel: http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article6000403.ab 

Anna har visst också operaras akut för "tarmvred". fast det roliga var ju att mitt inte var riktig tarmvred vad jag vet, men typ, den hade ju fastnat i ett hål och sen i en ficka då klassas det nog som tarmvred? Vad vet jag, dessa läkare och deras ord =P

Ja man vart ju inte bra efter första operationen. Nej vad fick jag vara hemma torsdag-söndag. Lördag natt när jag skulle lägga mig kom det onda tillbaka, försökte sova men tidigt söndag morgon vartd et akuten igen och yttligare en operation på slöndags-kvällen!!! Har jag otur eller vad! Där av dålig uppdatering, låg på sjukan som de flesta vet till i fredags, man är död! (men man lever).

Den smärtan man hade innan är obeskrivlig, man vill bara dö, nu är smärtan helt annan men ont och jobbigt är det. Och det jobbigaste är, (minns att jag grät innan vi åkte ner till opration på söndagen) Att denna gången gick de inte in med små hål på magen som de annars gjort utan nu har man ett "snyggt" härligt "streck" från mitten av buken över naveln och längst ner. SNYGGT! Men jag lever får väl vara tacksam för det. Värt att göra någonting åt det nu?! Nej tror det är bättre att vänta tills efter man skaffat barn, men då måste man ju acceptera skiten som förstör hela magen och våga visa sig för en man. Men har jag någonsin brytt mig om min mage tidigare? Nej så lär förhoppningsvis inte bli ett problem, men lika bra att tala med en kurator iaf?

Mycket tankar, många tårar.... MEN JAG LEVER!
(vad det nu ska vara bra för... har någon kommit på meningen med livet ännu?)

Så snart kanske har jag fått ihop ett vettigt arbets-schema? Om jag ahr tur och kan hålla mig ifrån att säga nej så kommer det så ut så här.
Måndag, onsdag och fredag BUTIKEN 10-18
Tisdag och Torsdag BUTIKEN 14-18
Lördag och söndag (varannan helg) 07:30 - (antingen 15:30 eller 21:30, Någonstans där emellan =P)

Läste nyss på Aftonbladet om Anna Book, Hon har ju gjort en sådan där Gastric bypass som jag själv. Och nu ska hon visst ta sista ruschen och gå ner 10-12 kilo var det tror jag? Hur lång var hon 155 cm? Skulle ner på 58-60 (målvikt har hon satt upp visst som 56)kg. helt sjuk, fast är hon inte så lång så är det väl inte så farligt? Tänker på mig själv, vad väger jag nu 70-72, och jag är 169 cm. Ska jag kanske lägga på ett kol och försöka hamna på 62-65? Jag vet inte? Blir galen, Känner att jag kan äta grymt mycket mer nu än vad jag kunde i början (har jag börjat töja på magsäcken) vill verkligen inte hamna i den situationen jag var i förut! Har inte tappat kontrollen som tur är, visst jag märker skillnaden, men jag tränar, och det gör jag regelbundet, nu när jag jobbar som jag gör så hinner jag åtminstonde med 2-3 träningspass i veckan, oftast 2 vattengympa-pass och ett jogging-pass ute själv (ca 30-35 minuter) Det borde väl räcka för att hålla vikten stabil? Men måste kanske skära ner på maten lite om jag ska upnå önskad vikt? Ska försöka iaf, vore kul att testa.

Något jag även märkt är att jag nu för tiden kan dricka till maten, det kunde jag inte så mycket tidigare, men nu kan jag det? Ännu ett tecken på att den är ut-töjd? Eller är det så det ska vara för nu ska man börja leva som normalt?
Ska fråga min doktor lite mer så slipper jag bolla så mycket här, ni kan säkert inte ge mig så mycket råd ändå =P

Inte så bra, men har inte ont i magen iaf, och får jag ont igen så blir det akuten på en gång! Inga men EMELIE! Doktorns order =P, haha blir kanske en liten opertion, kan vara en komplikation på gastric bypassen som gör att jag får så ont. Typiskt mig att råka ut för en sådan komplikation som de aldrig haft på st görans tidigare, den är känd men inte så att många drabbas av den. Självklart ska jag vara den första på just detta sjukhus. JAG SKA BLI KÄND!

Något annat skojj, mycket planerat, lite tid, elelr nja inte lite tid, men man måste ju hinna vila för att orka?