iemelieshuvud

Ja man vart ju inte bra efter första operationen. Nej vad fick jag vara hemma torsdag-söndag. Lördag natt när jag skulle lägga mig kom det onda tillbaka, försökte sova men tidigt söndag morgon vartd et akuten igen och yttligare en operation på slöndags-kvällen!!! Har jag otur eller vad! Där av dålig uppdatering, låg på sjukan som de flesta vet till i fredags, man är död! (men man lever).

Den smärtan man hade innan är obeskrivlig, man vill bara dö, nu är smärtan helt annan men ont och jobbigt är det. Och det jobbigaste är, (minns att jag grät innan vi åkte ner till opration på söndagen) Att denna gången gick de inte in med små hål på magen som de annars gjort utan nu har man ett "snyggt" härligt "streck" från mitten av buken över naveln och längst ner. SNYGGT! Men jag lever får väl vara tacksam för det. Värt att göra någonting åt det nu?! Nej tror det är bättre att vänta tills efter man skaffat barn, men då måste man ju acceptera skiten som förstör hela magen och våga visa sig för en man. Men har jag någonsin brytt mig om min mage tidigare? Nej så lär förhoppningsvis inte bli ett problem, men lika bra att tala med en kurator iaf?

Mycket tankar, många tårar.... MEN JAG LEVER!
(vad det nu ska vara bra för... har någon kommit på meningen med livet ännu?)