Bitter/ Vem vill vara ett offer?
Jag är nog lite bitter för tillfället, eller har nog varit det ett tag tror jag. Inget man vill vara eller ville känna direkt. Vem vill vara en bitter jävla surkart? Så mycket som rivs upp ibland, tankar och funderingar som funnit sen flera år tillbaka, vissa gällande grupper, andra personer i ens närhet eller långt ifrån. Allt beroende på vart man själv befinner sig. Nu kanske jag talar i gåtor? Men vem bryr sig egentligen.
Som sagt läser gruppsykologi helvetes bok, en del smarta saker står faktiskt i den. Tänker faktiskt här och nu citera lite ur boken hur jag är just nu och hur jag kan vara i en grupp.
Offret finner eller söker aktivt efter tillfällen att bli sårad, förorättad eller kränkt. Världen är full av orättvisor och offrets lott är alltid den förfördelades. Det får snarast motsatt effekt när omgivningen bedyrar att en oskyldig kommentar inte alla var avsedd att kritisera eller såra. Om jag får alla att lyssna på mitt lidandes historia förstår de hur synd det är om mig. Jag kan rent av bli martyr. På ett omedvetet plan blir denna strategi att förlägga lidandets orsak till någon annan ett skydd mot att slippa konfrontera egna känslor av otillräcklighet. Personligt motto: Stackars mig!
Självanklagaren vet att allt beklagligt som händer egentligen är hans eller hennes fel. Min ansvarskänsla gör att ja känner skuld för allt som blir fel. Visst kan tröst ge lindring, bara inte någon försöker ta ifrån mig skulden! Omedvetet läggs skulden på den egna personen, innan någon annan hinner. Bättre att förekomma än att förekommas. På så sätt skyddar jag mig mot andras anklagelser och jag behöver inte ta itu med egna brister. Personligt motto: Jag är en eländig människa!
Hjälparen dras till alla som det är (eller borde vara) "synd om" och som behöver "hjälp". Håller med, förstår och ställer upp på sin omgivning - vare sig de vill eller inte och utan hänsyn till deras reaktioner. På ett omedvetet plan uttrycker denna strategi: jag behöver dig så mycket att jag kan göra vad som helst för att bli omtyckt. Då blir jag upptagen av andras problem och slipper ta itu med egna. Personligt motto: Såja, såja!
(Gruppsykologi s.109-110. Lars Svedberg, 2007)
Finns självklart fler karaktärer i en grupp, de andra de nämner i boken är Förnekaren, Kritikern, Den bekräftelsetröstande och The bad guy.
Jag ser mig som en salig blandning av offret, självanklagaren och hjälparen. Hur nu det ska gå till. Men just nu i mitt liv är jag lite mer lutad åt offret hållet, och det är inte hälsosamt i längden tror jag. vem vill vara ett offer?
