Över
Äntligen!!! Raka besked och inget kanske, en melodi i min smak. Jag är inte ledsen. Jag har inte gråtit. Jag har gråtit tidigare många gånger när vi hållit på för att jag hoppats och fått intryck och förhoppningar av han. Men nu vet jag och kan andas ut med lättnad. Jag är fri.
Ja fri. Förlåt att jag säger så här, men jag har verkligen stängt in mig själv i det känslor jag tyckt och haft för honom. På senare tid har det gått över lite, men nu är det som det är. Lättnad.
Har som sagt aldrig haft ett förhållande, så är inte så värst förkrossad över att detta inte ledde dit heller. Förhållande verkar inte vara något för mig? Jag är den fördömda singel som hittar fel killar att satsa på. Varför skyddar jag inte mitt hjärta mer. I och för sig har jag enkelt för att komma över någon/komma över mina känslor för någon när jag verkligen får det här klara beskedet. För hoppet är verkligen en lömsk sak som får mig att krypa och skrämma killarna. Jag är verkligen en sådan person som klamrar sig fast med minsta lilla föraning till något så är mitt hopp där och ska hoppas, även fast det är fördömt.
