Vad finns det mer att säga

Önskar det vore jag som tog steget. Önskar att jag aldrig behöver känna avsky igen. Snart, ja sart är det väl min tur?

Nu är det så här att jag tvättar igen, elelr iegn och igen men alla dessa arvika kläder måste ju på något sätt saneras och bli rena, lera är inget att leka med! Haha men härliga minnen hoppas jag att jag har, att jag får minnas det. Börjar bli lite orolig för mitt minne, men så är det väl att vara ung? Och jag priorieterar verkligen inte att komma ihåg vissa saker och vissa saker glömmer jag omedvetet bort. Jag menar inget illa, jag vill verkligen inget illa. Men de som känenr mig förstr redan hur jag är, lite vimsig och lustig.

Snart är väl denna jävla förkyldning över hoppas jag? Vill verkligen ta tag i träningen igen, känner mig så FET! Min kondition är verkligen inte som den var för några veckor sedan. men sådant är livet upp och ner, gäller bara att ta tag i det igen!

Puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0